En historik för Föreningen Konst och Hantverk i Nynäshamn /skriven av Barbro Gard Wihlen

Föreningen konst och hantverk i Nynäshamn firar i år 20-års jubileum. En tjuvstart förekom dock året innan, då en utställning anordnades på Landsort under sommaren. Initiativet togs av kommunens dåvarande näringslivssekreterare Inger Wejheden som samlade ihop konstnärer i Sorunda kyrka för att diskutera en utställning. Denna utställning kom till genom stöd från Landstingets glesbygdsfond och Utvecklingsfonden och ett 25-tal konstnärer och hantverkare ställde ut. Utställningen invigdes av kulturnämndens ordf. Sorundabon Åke Pettersson och utställningsdagen var besöksantalet ca 400 personer.

Detta gav mersmak. Föreningen Konst och Hantverk i Nynäshamn bildades 1988. En interimsstyrelse valdes vid ett sammanträde på nämndhuset. Anna Boye valdes till ordförande, Brita de Bruin sekreterare, Kerstin Ström-Nielsen kassör, Barbro Gard Wihlen och Bertil Reuterstig som ledamöter. Styrelsens första sammanträd hölls på Järflotta gård den 18 maj 1988 där förberedelser startade till den första utställningen i föreningen, som hade 19 medlemmar. Första utställningen blev förlagd till den Björklundska fastigheten i kyrkbacken. Ytterligare ett år huserade hantverkare och konstnärer i denna fastighet med Medborgarskolans vävattiraljer som extra rekvisita.

1989 tillkom ett nytt inslag genom deltagande i julmarknaderna på Åkerby i Sorunda. Ett gammalt magasin fick medlemmarna diskponera med båsindelning och besöksantalet var mycket gott. Produkterna som såldes var allt från pyttesmå tomtar, fårskinnsvästar, linnekläder, halmarbeten och även matnyttiga produkter som rökt ål från Järflotta. Under de efterföljande åren var hantverkarna på plats i magasinet till den dag då Åkerbys själva inte orkade med sin försäljning. En gemytlig samvaro för hantverkarna var till ända och saknades av många. Även i Nynäshamns hamnområde ordnade föreningen julmarknad.

Lokalfrågan blev ett stort problem när det gällde sommar-utställningarna. Allt får en lösning och nästa utställningslokal blev det gamla godsmagasinet, från seklets början, nere vid stationen. Innanför de bastanta dörrarna mötte ett kaos. Kånkande på bråte, en gammal våg som vägde ”ton” och allehanda spännande sopor, som fick annan plats. Därefter storstädning med rotborstar, såpvatten och mängder med energi hos föreningsmedlemmarna, som liknade koleldarna på Nynäsbanans gamla ånglok mer än aktiva konsthantverkare. Det blev en trivsam utställningslokal under två år. Visserligen dragig och med dofter från rökeriet, men skärgård inpå knutarna och båtturister i hamnen. Utställningarna 1990-1992 förlades till magasinet och så uppstod nytt bekymmer med lokal till kommande år.

1991 tillkom ett nytt inslag i föreningen genom en bildutställning i konsthallen vilket upprepades några år. 1992-1994 blev lokalen för sommarutställningen och hantverkarna i anslutning till gästhamnen. Sheraton, gamla hamnkontorets garage, fint som bara den. Förrådet i lokalens ena hörna omvandlades på utsidan till en sjöbod och en brygga byggdes som utställningsbord, vass och sjönära rekvisita samt invigning av skärgårdslandstingsrådet Knut Nilsson. Nu blev utställningarna uppdelade i två avdelningar med särskild bild – och skulpturutställning och en utställning enbart med konsthantverk.

På Nynäsmässan deltog föreningen med en mycket uppskattad monter under ett antal år och även i hamnen när det var Skärgårdsmarknad, samt under jubileet av Kung Valdemars segelled.

Ny lokal då hamnområdet skulle ändra utseende och hamnkontorets garage försvann därmed. Allt blev krog och diverse andra lokaler och konsthantverkarena var åter utan tak över huvudet. Första julmarknaden i Nynäshamn blev förlagd till Stationshuset tillsammans med Hemlig Last och föreningen hade funnit en utmärkt lokal. Den 1 december 1994 fick föreningen kontrakt på stationshuset som blev utställningslokal och åter fick föreningens hantverkare rycka ut med målarpenslar och arbetsenergi för att göra lokalen attraktiv och inbjudande. Olika teman blev föreningens motto och besöksantalet ökade och även medlemsantalet. Särskilda utställningsgrupper anordnade utställningarna och dess grupper var mycket effektiva och varje utställning var proffsigt arrangerad.

Ett nytt inslag blev föreningens konstrunda, där intresserade kunde besöka hantverkare och konstnärer under en helg på våren. Österlen i Skåne stod som förebild. Denna konstrunda har återkommit årligen och hopp finns om en fortsättning.

1999 var det dags igen… föreningen stod utan lokal då stationshuset inköptes av kommunen för att bli turistbyråns och Nynäshamns-bostäders lokaler.

Något år innan skulle Godsmagasinet rivas och en av Konst och Hantverks styrelsemedlemmarna tiggde till sig magasinet för att flytta detta till Ösmo som tilltänkt teater- och utställningslada på Nyble hembygdsgård. I Ösmo var trångsyntheten stor och magasinet passade inte in i miljön och många fler svepskäl framlades och där stod ett icke flyttat magasin på den nyinköpta kommunala marken. Vad fanns att göra. Magasinets ägare kontaktade kommunen och skrev därefter ett gåvobrev med förbehållet att föreningen Konst och Hantverk skulle vara dom första som fick disponera magasinet. Genom kontakt med hamnchefen Altnäs blev planeringen så, att magasinet rustades upp och blev därmed en utmärkt utställningslokal. Vilket alla Nynäshamnare som besökt lokalen kan intyga!

Anno 2000 var utställningslokalen klar att tagas i bruk och Altnäs fick äran att klippa det blågula bandet. Där huserar idag föreningen Konst och Hantverk med olika utställningar och även gästande konstnärer har berikat Nynäshamns kultur och konstliv.

Föreningen kan idag se framåt med tillförsikt och lokalfrågan tycks vara löst så länge som föreningen finns till och mäktar med hyran till kommunen. Det är tillräckligt jobbigt utan lokalproblem, att vara styrelsemedlem i en så verksam förening, där många viljor skall samsas på bord och väggar. Det är både roligt och arbetsamt att vara utställningsgrupp och försöka vara alla till lags eller kunna stänga öronen för enskildas intressen. En neutralitetspolitik måste finnas även inom denna verksamhetsgren som är konst och hantverk. Små dispyter har förekommit genom åren och någon missnöjd har tagit ”sin Matz ur skolan” men efter besinnande kommit åter. Medlemmarna är ett häligt gäng konstnärssjälar och människor med ett sammansvetsat kamratskap och jag personligen tror att föeningen kommer att bestå en god tid framåt om hantverkets kunskaper får leva vidare och människor uppskattar och köper gediget, traditionsbundet eller nyskapade hantverksprodukter.

Ett varmt grattis till 20-åringen

Barbro Gard Wihlen